Vem betalar mest i relationen – egentligen?

Pengar handlar sällan bara om kronor och ören – ofta handlar de också om rättvisa, trygghet och känslan av att bli sedd

Av Britt-Inger Jonsson
Familj, Ekonomi – publicerad 2026-07-10

Män upplever ofta att de står för den största delen av hushållets kostnader, medan kvinnor i högre grad anser att ekonomin delas lika. En ny undersökning visar att vi kan leva i samma relation, men ändå ha helt olika uppfattningar om vem som egentligen bidrar mest till familjeekonomin. Vad beror det på, och hur påverkar det våra relationer?

Pengar är ett av de ämnen som flest par undviker att prata om, trots att ekonomi påverkar nästan varje del av vardagen. Vem betalar hyran? Vem står för matinköpen? Vem köper barnens kläder, betalar försäkringar eller tar hand om de där små utgifterna som aldrig riktigt syns i budgeten?

Det kanske mest fascinerande är att två personer som lever tillsammans ofta har helt olika upp­fattningar om hur ekonomin faktiskt ser ut. En under­sökning från ICA Banken, januari 2026, visar att män och kvinnor i många fall upplever familjens ekonomi på helt olika sätt.

Medan många män anser att de står för den största delen av hushållets kostnader, upplever många kvinnor att ekonomin delas ganska rättvist.

Frågan är: Vem har rätt? Eller handlar det egentligen om något helt annat?

Vi ser samma ekonomi – men tolkar den olika

Undersökningen från ICA Banken visar ett tydligt mönster. När det gäller boendekostnader uppger 35 procent av männen att de betalar mest. Bland kvinnorna är det endast 8 procent som anser att mannen står för den största delen av kostnaderna. Istället upplever majoriteten av kvinnorna att utgifterna delas lika.

Liknande skillnader syns när det gäller bilkostnader. Där anser 42 procent av männen att de står för den största delen av utgifterna, medan betydligt färre kvinnor delar den uppfattningen. Många kvinnor upplever istället att även dessa kostnader fördelas jämnt.

Vid första anblick kan det verka som att någon måste ha fel. Men verkligheten är ofta betydligt mer komplicerad än så.

Vad betyder egentligen "att dela lika"?

En viktig förklaring är att människor definierar rättvisa på olika sätt. För vissa innebär en rättvis fördelning att båda betalar exakt lika mycket i kronor. För andra handlar rättvisa om att bidra efter förmåga.

Om den ena partnern tjänar 60 procent av hus­hållets totala inkomst kan det upplevas som självklart att den personen också betalar 60 procent av de gemensamma utgifterna. För den andra partnern kan detta fortfarande kännas som att man "delar lika", eftersom båda bidrar utifrån sina ekonomiska förutsättningar.

Dessutom finns det många kostnader som är svåra att mäta.

Den som betalar bolånet kanske upplever att man bär det största ekonomiska ansvaret. Den som handlar mat, köper barnens vinterkläder, betalar fritidsaktiviteter och sköter alla småutgifter kan samtidigt uppleva att dessa kostnader aldrig riktigt räknas.

I praktiken lever många par därför med två parallella ekonomiska verkligheter.

De osynliga kostnaderna i familjelivet

Ekonomer och beteendevetare har länge talat om "osynligt arbete" i hemmet. Ofta handlar diskus­sionen om hushållsarbete och omsorgsansvar, men samma fenomen finns också inom privat­ekonomin.

Det finns nämligen stora skillnader mellan de utgifter som syns tydligt på kontoutdraget och de som smyger sig in i vardagen.

• Barnens löpande kostnader. Kläder, presenter till kalas, utflykter, fritids­aktiviteter och skol­relaterade utgifter kan tillsammans bli betydande summor, trots att varje enskilt köp är relativt litet.
• Hemmet och trivseln. Gardiner, lampor, blommor, förvaring, inredning och andra inköp för hemmet betraktas inte alltid som lika viktiga av båda parter, vilket kan skapa olika upp­fattningar om vem som faktiskt betalar mest.
• Det praktiska vardagsansvaret. Den som håller reda på abonnemang, försäkringar, barnens behov och framtida inköp utför ett ekonomiskt arbete som sällan syns i den vanliga budgeten.

När sådana kostnader och arbetsinsatser inte diskuteras öppet är det lätt att båda parter känner att de bidrar mer än den andre.

Våra känslor styr ekonomin mer än vi tror

Ekonomi handlar sällan bara om siffror. Pengar är också tätt kopplade till identitet, trygghet, makt och själv­ständig­het.

För många människor är den egna ekonomiska insatsen en viktig del av självbilden. Att känna att man bidrar till familjens försörjning skapar trygghet och stolthet. Därför kan det också bli känsligt när partnern har en annan uppfattning om hur ansvaret faktiskt fördelas.

• Behovet av kontroll. Ekonomisk kontroll skapar trygghet, och när den ifrågasätts kan starka känslor väckas.
• Behovet av uppskattning. Många vill känna att deras insatser – både ekonomiska och praktiska – blir sedda och värdesatta.
• Olika uppväxtmiljöer. Våra erfarenheter från barndomen påverkar också hur vi ser på sparande, konsumtion och ekonomiskt ansvar som vuxna.

Det är därför inte ovanligt att ekonomiska diskussioner snabbt utvecklas till känslomässiga konflikter, trots att de egentligen började med en enkel fråga om pengar.

Gamla roller lever kvar

Trots att samhället förändrats lever många traditionella ekonomiska roller kvar i svenska familjer.

Fler kvinnor än män upplever till exempel missnöje när partnern tjänar mindre, särskilt om skillnaden är betydande och detta kombineras med låg motivation eller ovilja att ta ansvar för sin situation.

I vissa relationer är det fortfarande mannen som tar ansvar för bolån, investeringar och större eko­nomiska beslut, medan kvinnan ansvarar för vardags­ekonomin, hus­hållets löpande inköp och familjens praktiska behov.

Problemet med sådana uppdelningar är inte nödvändigtvis att de finns, utan att de ibland sker utan att båda parter reflekterar över konse­kvenserna.

När en separation, sjukdom eller pensionering inträffar kan det plötsligt visa sig att den ena partnern har betydligt sämre kunskap om familjens ekonomi än den andra. Det kan skapa både ekonomisk osäkerhet och stor stress.

Och vid en separation spelar det formellt ingen roll vem av er som, kort sagt, betalat bolånen och vem som betalat maten, utan den som har störst behov av bostaden har rätt att bo kvar. Detta är den så kallade behovsprincipen som gäller för både sambor och gifta.

Att enbart få rätten till bostaden genom behovs­principen innebär inte att den är gratis. Om det är en bostads­rätt eller villa som övertas, måste den part som bor kvar i regel "köpa ut" den andra partnern genom att betala mot­svarande halva marknads­värdet (efter avdrag för lån och eventuell skatt). Det kan vara bra att ha vetskap om sådant för att undvika onödiga miss­förstånd eller konflikter.

Öppenhet är ingen självklarhet

ICA Bankens rapport visar också att ekonomisk öppenhet inte är någon självklarhet i en relation. En knapp tredjedel av svenskarna tycker inte att deras partner måste känna till allt om deras ekonomi.

Familjens ekonomi är för övrigt en mycket vanlig anledning till konflikt, men studier visar att om vi undviker att prata om ekonomin så leder det lätt till ännu fler konflikter än om vi öppet diskuterar de eko­nomiska frågorna med vår partner.

Att ha ekonomiska hemligheter för varandra kan till exempel också medföra ökad risk för otrygga livsval (som vid bostadsköp, byte av jobb, pen­sions­avgång med mera) då sådant verkligen kräver att man har realistisk kunskap om hur ekonomin ser ut.

Så undviker ni ekonomiska missförstånd

Experter från ICA Banken rekommenderar att par regelbundet pratar med varandra om sin ekonomi och inte bara när pro­blemen redan har uppstått.

• Vad betyder rättvisa för oss? Är det lika mycket i kronor, lika stor procent av inkomsten eller något helt annat?
• Vilka kostnader räknar vi som gemensamma? Det är viktigt att även de små och åter­kommande utgifterna synliggörs.
• Hur ser vårt ekonomiska ansvar ut på lång sikt? Pension, sparande, försäkringar och investeringar bör vara angelägenheter för båda.

Ett delat ansvar för ekonomin rekommenderas starkt samt att båda har koll på de gemen­samma utgifterna. Då blir det enklare att hantera och planera ekonomin både på kort och på lång sikt.

Börja förslagsvis med att göra en enkel budget tillsammans, med inkomster och faktiska utgifter. Det behöver inte handla om att föra minutiös bok över varje krona. Ofta räcker det med att båda känner sig informerade, delaktiga och rättvist behandlade.

ICA Bankens vardagsekonom rekommenderar också att par skaffar ett gemensamt konto med varsitt kort för att enkelt kunna samla och följa upp gemensamma inköp och räkningar. Då blir det betydligt enklare att hålla isär den gemen­samma ekonomin från personliga inköp.

Kanske handlar det inte om vem som betalar mest

Kanske är den mest intressanta slutsatsen att frågan om vem som betalar mest egentligen är fel ställd.

I de flesta långvariga relationer förändras livet ständigt. Under vissa perioder tjänar den ena mer, under andra perioder tar den andra ett större ansvar hemma eller för barnen. Ibland bidrar man mest med pengar, ibland med tid, omsorg eller praktiskt arbete.

Den verkliga utmaningen är därför kanske inte att räkna ut vem som bidrar mest, utan att båda känner att deras insats blir sedd och uppskattad.

För när känslan av rättvisa försvinner spelar det ofta mindre roll vad kalkylarket faktiskt visar.

• ICA Banken, rapport (PDF-fil):
  "Ekonomi och relationer" . Undersökning samt råd om hushållsekonomi och kostnads­fördelning i svenska parrelationer.
• Handelsbanken:
  "Gemensam ekonomi − så kan ni dela på utgifterna" . Råd om kostnads­fördelning efter inkomst.
• Familjens Jurist:
  "Kan jag bo kvar i huset efter separation?" . Om vem som har rätt att bo kvar i bostaden efter en separation.
• Tidningen Senioren.se:
  "Gifta sig kan bli dyr affär" . Resonemang kring ekonomisk kunskap och pensionering.

Dela gärna artikeln!

---

---