Hon fick drömjobbet som flygvärdinna

Av Nina Jansdotter
Intervjuer, Karriär – publicerad 2026-05-03

Bilden visar ett propellerflygplan som just har lyft. — Från stressad egenföretagare till flygvärdinna i Nordnorge. Jenny Daza följde en gammal dröm – och vågade börja om mitt i livet. *(Illustrationsbild från Pexels)*

Jenny Daza tog steget efter 50 och blev flygvärdinna. Man är skyldig sig själv att våga, menar hon.

När många börjar drömma om lugnare dagar, gjorde Jenny Daza tvärtom. Vid drygt 50 års ålder tog hon ett språng rakt ut i något helt nytt och landade bland fjäll, fjordar och propellerflygplan i Nordnorge.

– Innan jag fick barn var jag sugen på att jobba som flygvärdinna. Men på den tiden hade SAS ett längdkrav på 165 centimeter, och det nådde jag inte upp till. Så drömmen fick vila, berättar Jenny.

Ändå fanns den där, längtan efter att resa, möta människor och få ge service. Efter många år som egenföretagare, med ansvar, stress och ett inarbetat liv, kom plötsligt möjligheten tillbaka på ett oväntat sätt.

– Jag var ute och reste i Thailand när jag träffade en tjej som jobbade för Widerøe. Hon berättade så mycket spännande om sitt jobb hur det var att vara cabin crew på små propellerflygplan uppe i Nordnorge. Det lät så annorlunda, så äventyrligt. Jag kände direkt att det där kunde passa mig.

Hon vågade ta chansen

När flygbolaget sedan sökte ny personal bestämde sig Jenny för att våga satsa. Hon Jag chansade och sökte. Det var många tester och efteråt ringde de henne för att försäkra sig om att hon verkligen förstod vad det innebar.

– Men jag var redan mentalt redo. Jag hade fått nog av stressen som egenföretagare och kände att jag behövde få utlopp för lite äventyr. Att äntligen få testa på ett yrke jag sneglat på som ung.

Modigt och nödvändigt

Jenny beskriver beslutet som modigt, men själv skulle hon kalla det nödvändigt. Hon hade redan ordnat ett nytt boende, hyrt in sig i en väninnas lägenhet och var redo att lämna tryggheten bakom sig.

– Jag har alltid varit modig. Så jag hade inga svårigheter att tacka ja till intervjun även fast den var ända uppe i Tromsø.

Resan till Tromsø blev början på något nytt. Där väntade fler tester, språkprov, psykologintervjuer, minnestest, läkarkontroller och till och med dyslexitest.

– De ville verkligen försäkra sig om att man hade rätt förutsättningar. Några veckor senare ringde de. Jag hade kommit in på fem veckors utbildning i Norge. Om jag klarade alla moment skulle jobbet bli mitt.

Utbildningen blev en intensiv prövning

Det var det tuffaste jag gjort i hela mitt liv, berättar Jenny med inlevelse. Hon har aldrig pluggat så mycket. Det var säkerhetsrutiner, nödsituationer, brandövningar, sjukvård, men hon klarade allt.

– När jag stod där med certifikatet i handen, då visste jag att jag gjorde rätt.

Jenny var äldst på kursen, men det såg hon som en tillgång snarare än ett hinder.

– Det kändes faktiskt bara som en fördel. Jag har massor av erfarenhet i bagaget. Både från livet och från att arbeta med människor. Det gör mig trygg i situationer där andra kanske blir stressade.

Idag flyger hon mellan små norska orter, ofta med utsikt över fjälltoppar och glittrande kuster. Jobbet är fysiskt, varierande och fullt av möten, precis som hon drömde om.

– Jag tycker man är skyldig sig själv att våga. Livet är för kort för att inte testa. Misslyckas du, så har du i alla fall försökt. Du lever bara detta liv en gång, säger Jenny entusiastiskt.

När hon ser tillbaka på resan känner hon stolthet över att hon vågade ta steget när så många hade nöjt sig.

– Jag tror att vi är många kvinnor i min ålder som går och bär på drömmar. Jag vill säga till dem: det är aldrig för sent. Om jag kunde börja om efter 50, då kan du också.