Fick jobb efter 500 ansökningar – vid 61

Av Britt-Inger Jonsson
Karriär – publicerad 2026-03-12

Efter tre års arbetslös­het och över 500 inskick­ade ansökningar fick 61-åriga Gunilla till slut jobbet som hon längtat efter. Hennes resa säger något viktigt om ålderism, mod och uthållighet på dagens arbets­marknad.

Hur många nej klarar en människa av innan själv­känslan börjar krackelera? Hur länge orkar man tro på sin egen kompetens när inkorgen fylls av artiga men opersonliga standardmejl som tackar nej?

För många över 55 är jobbsökandet inte bara en administrativ process – det är en mental prövning, menar Nina Jansdotter, karriär­coach och beteende­vetare. Samtidigt talas det om kompetensbrist i flera branscher. Ekvationen går inte alltid ihop.

Gunilla, 61 år, vet hur det känns. Efter tre år utan arbete och mer än 500 ansökningar fick hon till slut en anställning. Hennes historia är både smärt­sam och hoppfull – och rymmer flera lärdomar för dig som kämpar med att ta nästa steg i karriären.

Tre år av nej

Gunilla beskriver hur hon gång på gång sökte jobb där hon uppfyllde alla krav. I vissa fall var hon till och med överkvalificerad. Ändå uteblev inter­vjuerna.

Att bli bortvald utan att ens få chansen att prese­ntera sig personligen tär på självförtroendet. Till slut börjar tankarna smyga sig på: Är jag för gammal? För dyr? För erfaren?

Ålderism är ett ord som allt oftare används i karriärsammanhang. Det handlar om förutfattade meningar kopplade till ålder – att äldre arbets­sökande skulle vara mindre anpassningsbara, mindre tekniska eller mindre utvecklingsbenägna. Fördomar som sällan uttalas rakt ut, men som kan märkas mellan raderna.

För Gunilla blev det en mental berg- och dalbana.

– Det har funnits veckor när jag varit rejält under isen och tänkt att nästa steg är att tigga och bli hemlös, berättar hon.

Den typen av tankar är vanligare än vi tror. Arbets­löshet påverkar inte bara ekonomin, utan även identiteten. I ett samhälle där vi ofta definierar oss genom våra yrkes­roller kan från­varon av arbete kännas som att stå utan samman­hang.

Rutinerna som räddade henne

Det som till slut höll Gunilla uppe var inte en mirakel­metod eller en hemlig kontakt. Det var vardagen.

Hennes hundar blev en livlina. Oavsett hur tung dagen kändes behövde de rastas. Hon tvingades ut i friska luften, fick rörelse och struktur. Den fysiska aktiviteten och rutinen blev ett ankare när tankarna drog iväg.

Hon hade också vänner som orkade lyssna. Vänner som tog emot samtal fyllda av frustration och tårar.

Stöd och struktur är två avgörande faktorer när jobb­sökandet drar ut på tiden. Utan dem är det lätt att isolera sig. Och isolering föder ofta mer själv­tvivel.

Att göra jobbsökandet till ett jobb

Mitt i motgångarna tog Gunilla ett beslut: hon skulle behandla jobbsökandet som ett arbete i sig.

I stället för att låta ansökningarna styras av dags­formen skapade hon en metod. Hon satte upp mål för hur många ansökningar hon skulle skicka varje vecka. Hon strukturerade sina dagar och såg sig själv som "frilansare i jobbsökande".

Det kan kanske låta banalt, men det är psykologiskt smart.

När vi sätter ramar och mål upplever vi större kontroll. I en situation där mycket känns slump­mässigt – vem som svarar, vem som ringer, vem som ens läser – kan den egna arbetsinsatsen bli en trygg punkt.

Hon tillät sig också att vara ledig ibland. Det är lätt att tänka att man måste söka jobb dygnet runt för att "förtjäna" en anställning. Men utan åter­hämtning riskerar motivationen att sina helt.

Vändningen: att sluta skämmas

Trots sin strategi dröjde genombrottet. Det som till slut förändrade allt var en mental för­flyttning.

Gunilla slutade skämmas.

Hon började prata öppet om sin situation. Hon berättade för bekanta, tidigare kollegor och nya kontakter att hon sökte jobb och var öppen för olika möjligheter.

Att vara arbetssökande kan kännas som ett miss­lyckande. Många undviker att berätta, särskilt efter en längre tid utan arbete. Men just öppenheten kan vara avgörande.

Det var genom att lyfta blicken och våga visa sin sårbarhet som möjligheten dök upp. Ett lokalt familjeföretag, bara 20 minuter från hennes hem, nappade. Rollen var administrativ – en tjänst som passade hennes erfarenhet och livssituation perfekt.

Och som en extra bonus: hon fick ta med hundarna till jobbet.

Efter tre år av nej, var det plötsligt ett ja.

Fem råd till dig som söker jobb

Utifrån sina erfarenheter delar Gunilla med sig av fem råd som kan göra stor skillnad:

1. Våga vara öppen med din situation

Berätta att du söker jobb. Möjligheter uppstår ofta i samtal, inte bara via annonser.

2. Se brett på din kompetens

Du är mer än din senaste titel. Lista allt du kan – projekt­ledning, konflikt­hantering, kund­kontakt, förändrings­arbete.

3. Sluta vara din hårdaste kritiker

Vi är ofta experter på att se våra brister. Träna på att formulera dina styrkor lika tydligt.

4. Skriv ner tio fördelar med dig själv

Det kan kännas ovant, men det förändrar själv­bilden. Låt listan bli en påminnelse när tvivlet kommer.

5. När du ramlar – res dig igen (och igen)

Uthållighet är en underskattad superkraft.

En berättelse om mer än bara jobb

Gunillas historia handlar om mycket mer än om en anställning. Den handlar om värdighet, identitet och modet att fort­sätta när det känns som mörkast.

Den väcker också en större fråga: Har vi verkligen råd att sortera bort erfaren­het i en tid där livs­längden ökar och pensions­åldern höjs?

För dig som är mitt i jobb­sökandet kan hennes resa vara en påminnelse om att vägen fram sällan är rak. Att det inte är antalet nej som definierar dig, utan hur du väljer att svara på dem.

Kanske handlar det inte bara om att hitta ett jobb – utan om att hitta ett nytt sätt att se på sig själv under tiden.

Och ibland, när man minst anar det, väntar ett ja runt hörnet.

Läs-mer-tips: Söka jobb efter 55 – så behåller du motivationen.

Källa: Artikel av Nina Jansdotter, karriär­coach och beteende­vetare, publicerad på Dagens PS .

Dela gärna artikeln!

---

---